Närpes Hembygdsförening rf.
ÖJSKOGSPARKEN
Fornfynd i Närpes
Närpesborna har sedan mitten av 1800-talet varit intresserade av fornfynd. Bl.a. Professor A.M. Tallgren skrev 1913 i en artikel om fornfynd i södra svenska Österbotten om vikten av att vårda våra vackra och välbehållna fornlämningar.
Fornfynden har sedan dess varit föremål för flera arkeologiska undersökningar. Den kanske mest kända gjordes av arkeolog Mirja Miettinen på 1970-talet. Undersökningen gjordes i Pörtom på inbjudan av Pörtom hembygdsförening. Ett rikligt förarbete hade gjorts av intresserade pörtombor med att söka upp fornlämningar innan en arkeolog inbjöds till Pörtom.
I Övermark och i gamla Närpes har även amatörarkeologer i hembygdsföreningarnas fornminnessektioner sökt upp fornlämningar. Fynden har anmälts till Landsarkivet i Vasa för att därmed registreras i det landsomfattande arkivet som upprätthålls av Museiverket.
Allmänt om Närpes
De äldsta fornfynden har gjorts i östra Pörtom. Människor har genom tiderna flyttat längs med ån och kom på det sättet in i Pörtom cirka 5100 f.Kr. I Närvijoki i Jurva fanns äldre bosättningar. De flyttande stenåldersmänniskorna tog även med sig namnet Närvijoki på ån, som så småningom blev till namnet Närpes i den svensktalande befolkningens mun.
Den fiskrika ån och grunda havsvikar har genom alla tider haft stor betydelse för forntida människor. Den miljön gav säkert rikligt med mat under alla tider. Österbottens landhöjning gjorde att människorna följde med ån och kusten hela tiden längre västerut. Det gjorde att fornfynden även har flyttat västerut. Till exempel bronsålderns fornfynd hittas ovanför höjdkurvan på 25 meter ovanför den nutida havslinjen
Fornminnena finns registrerade på Museiverkets hemsida och är på kartan inritade som röda cirklar.
Stenåldern
Stenåldern varade i Närpes mellan åren 5100 – 1500 f.Kr. I det övriga Finland har den varat längre, men från 5100 f.Kr. dök de östra delarna av Närpes upp ur havet. Storberget i Pörtom var den första delen.
Från stenåldern finns en hel del boplatser och några enstaka gravkummel. Dessa fynd är nog av intresse för arkeologer, men knappast för vanliga närpesbor.
Det mest intressanta fyndet från den här perioden är skelettet av en Grönlandssäl som hittades på 1930-talet av Valfrid och Einar Kullman på Kallmossen. Fyndet är unikt, eftersom det är så pass gammalt som 4800 år. På den tiden var vattendjupet cirka 42 meter över Kallmossen. Sälen har harpunerats vid en säljakt, men lyckats rymma, och sedan bevarats i bottengyttjan ända till våra dagar. Harpunen fanns kvar mellan revbenen på sälen. Skelettet bevaras i dag i Nationalmuséet i Helsingfors
Bronsåldersgrav på södra ändan av Vargberget
Bronsåldern
Bronsåldern är i praktiken den mest intressanta perioden gällande fornfynden. Bronsåldern i Närpes har starka drag från den bronsålder som fanns i Skandinavien. Många vill tolka det här som att en inflyttning av germanska folkslag då kom till Finland.
Gravsättningen får nu en tradition med att stora stenhögar byggs som monument för de avlidna. De röda cirklarna på kartan från Kulttuurin vuosikello är till största delen bronsåldersgravar.
Åmynningen för Närpes å är nu i Pörtom och Närpes ådal börjar i Pörtom. På västra sidan av ådalen (Pörtom – Näsby) reses ett stort antal gravkumlen. Likaså längs stranden västerut (Rangsby – Norrnäs) byggs mängder av gravar. Dåtida Närpes har nu en halvö från Pörtom till norra Näsby med mängder av gravar.
Norra stranden av den insjö som senare började kallas Kallmossen fick också en hel räcka med gravkumlen. Det som finns bredvid nuvarande riksväg 8 i södra ändan av Vargberget är speciellt ståtligt.
Järnåldern
Under Järnåldern uppfördes nog stenkumlen vid gravsättningar, men nu blev de mycket mindre. Några av de många röda cirklarna i Kulttuurin vuosikello härstammar från järnåldern.
Ett ganska unikt fornfynd finns i Finby. Det är stencirkeln på en höjd i Finby som kallas Muliberget. En teori är att det är rester av en fornborg, som rests vid mynningen på Närpes å. Enligt en annan teori är borgen ett skydd för humlestänger.
På 1700-talet var det vanligt att anlägga humlegårdar. Humlet behövdes vid ölbryggning för att få det dåliga brunnsvattnet drickbart.
Stencirkeln på Muliberget